Jag är fullkomligt övertygad om att jag kommer att må bättre än vad jag gör nu. Att jag kommer att släppa tankarna mer och mer. Men just nu går det inte en dag utan att tankarna finns hos honom. Jag har kommit en liten bit på vägen. Det kan i varje fall gå några timmar. Utan att jag är ledsen eller arg.
Lite lite har jag släppt kontrollen. Lite lite har jag släppt taget.
Men jag har långt kvar inan jag kan förstå. Acceptera. Frågan är om jag någonsin kommer att kunna göra det fullt ut?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar